tisdag 6 december 2011

Farbror Robin

Dagens inlägg kommer att gå ifrån de ämnen jag brukar ventilera i den här bloggen men det är fortfarande
den största delen av mig och vem jag är.

Mitt liv har mestadels bestått av hästar. Hästar hästar och åter hästar. Det började i 6-årsåldern när Farfar gick med mig en dag i veckan för ridlektioner på 4-H gården i Kallhäll där jag är uppväxt och avtog först för något år sedan då stallet/ladan, där jag drev Handelsstall, rasade in för oss i vintras vilket också
blev slutet av min yrkeskarriär inom Häst.

Vissa tider eller perioder kommer man ju speciellt ihåg och ibland de största händelserna i mitt hästliv var när
"Farbror Robin" blev min. Vi gick igenom så otroligt mycket tillsammans. Det är när jag har tänker på honom
det händer något i hjärtat...

                                    Här är en av få bilder som finns på mig och "Farbror"

År 2007 hade jag som mest att göra i mitt företag (handelsstallet) och jag hade alltid runt 10 hästar hemma för försäljning eller inackordering. Arbetet och mina kunders hästar kom i första hand vilket gjorde att min då egna häst "Farbror Robin" kom i andra hand alldeles för ofta. Jag beslutade efter många om och men att låna ut honom på foder till någon som hade tiden så jag satte ut en annons för att se vilket intresse det skulle finnas. Det hörde snabbt av sig en Chatarina som var ute efter en bästa vän till sin son. Hon poängterade att hon själv hade stort hästintresse och mångårig hästvana och skulle hela tiden finnas som stöd för sonen och som största ansvarig för "Farbror".
Jag var en aning osäker om hästen verkligen var en lämplig "barnhäst" eftersom han var ganska speciell, framförallt i ridningen men jag lät dom komma för att träffa mig och "Farbror".
Det var dagen då Familjen skulle komma och jag hade ställde upp "Farbror i stallgången när jag såg familjens bil rulla upp på gården. De klev ur bilen och Jim, killen som skulle få en bästa vän, gick raskt fram emot stallet för få se hästen. Jag tror att det var kärlek vid första ögonkastet...
Som man brukar när man ska köpa eller låna en häst på foder bör man provrida den. Jag erbjöd familjen att rida "Robin" före Jim så att de kunde se hur han såg ut under ryttare och hur jag tänker när jag som är van med hästen rider den. Sagt och gjort, Jim tog snabbt tag i en borste för att hjälpa till att få hästen iordning för ridnig. Att borsta och pyssla med hästen är dessutom ett mycket bra sätt att komma nära och lära känna den.
Därefter visade jag Robin en liten stund på ridbanan och därefter fick Jim sitta upp. Det visade sig att Jim och "Farbror Robin" var som gjorda för varandra!
En kort tid därpå skrevs ett foderavtal där Familjen men framförallt Jim skulle ta hand om "Robin" och ta hem honom till deras stall.
Några månader senare, i december 2007, skulle familjen flytta och vi började diskutera om inte fodervärdsavtalet vi skrivit skulle bytas ut mot ett Köpeavtal. Vi hade haft en ganska tät kontakt och jag hade vid ett par tillfällen varit och hälsat på "Farbror Robin" och såg att han trivdes bra och att Jim och han
hade blivit bästa vänner, då var beslutet inte lika svårt att fatta. Det blev ett köp.

För några dagar sedan har tankarna av någon anledning funnits extra mycket hos min gamla vän "Farbror". Jag blev idag "tvungen" att leta upp numret på nytt för att höra hur allt var med familjen och med hästen.
Efter ett sms nu ikväll fick jag svar direkt med att "Farbror Robin" 18 år, är frisk som en nötkärna och lika aktiv som sist jag träffade honom. En bild fanns med i ett mms och då kom tårarna....
Jag är så Himla lyclig att han kom så rätt!!!

                                       Jim och "Farbror Robin"

Så, nu fick ni en kort beskrivning av en lång historia.
Gott Natt Alla
//Annica

2 kommentarer:

  1. Så fin han är Annica.. Saknar tiden hos dig och saknar urbo så otroligt mycket. Han hänger fortfarande på väggen vid min säng :'(..
    // cindy

    SvaraRadera
  2. Ja, han var nåt alldeles extra! Saknar också tiden när det va full rulle i stallet och Du och de andra härliga tjejerna fanns på Gården! Det är tur att vi har de fina minnena kvar :)
    Kramar
    //Annica

    SvaraRadera